Jag är livrädd för den dagen han inte orkar mer

Hej mina fina följare! Har ni haft en bra helg? Min har varit helt fantastisk, jag behövde denna glädje som varit i helgen då ni som följer mig på Instagram kanske har sett att jag inte mått på topp i några dagar. Vi har iallafall haft födelsedagsfirande nr två för Liam som blev 1 år den 21/6 men alla hade ju inte möjligheten att ta sig till campingen där vi befann oss på hans födelsedag så då beslutade vi oss för att ha ytterligare ett firande här hemma. Helt lagom med gäster och en mysig stund, jag är jättenöjd och Liam har fått så fina saker som han leker flitigt med här hemma nu 🙂

För att prata lite om det som fått mig att må lite sämre en stund nu.. I slutet av förra veckan fick jag hem ett brev från kommunen, det var sammanfattningen av min ansökan om personlig assistans samt deras utlåtande kring detta. Ett förslag till beslut helt enkelt (läs: det de kommer att besluta.) Givetvis yrkar dem avslag återigen. Inom LSS finns det tre personkretstillhörigheter, kommer inte gå igenom dessa just idag men vid ytterligare intresse kring LSS så hör av er då jag gärna skriver mer om det. År 1998 efter flera års kamp för mina föräldrar att få rätt så kom domen från Länsrätten, jag skulle numera få tillhöra personkrets 3 enligt LSS-lagen. Dvs personer med varaktig funktionsnedsättning som inte beror på normalt åldrande och som orsakar svårigheter till att få en ”normal” vardag. 

I detta förslag till beslut jag nu fått hem står det att de bedömer att jag inte tillhör någon utav personkretsarna, de har alltså provat mig i personkrets 3. Anledningen är att jag är ”för självständig” och det orsakar inte så stora problem att klara ut min vardag på egen hand, de vill alltså avslå ansökan då jag inte omfattas av LSS-lagen. Det får mig att vilja kräkas; jag har detaljerat beskrivit mitt liv, fått hjälp av läkare och arbetsterapeut som absolut ser mitt behov av hjälp. Givetvis precis som alltid finns det de personer som behöver assistanshjälp betydligt mer än vad jag behöver, det gör det alltid men det förändrar inte fallet att jag behöver viss hjälp plus att jag har ett beslut att jag ska få ta del av insatser inom LSS.

Fine om min funktionsnedsättning hade blivit bättre under åren för då förstår jag med att jag inte platsar inom LSS-lagen på samma sätt men i mitt fall har det ju blivit värre. Vad är då problemet? Jo såklart en kostnadsfråga precis som i alla andra fall. Det är så mycket viktigare än att vi med särskilda behov ska få den stöttning vi behöver för att kunna leva en så normal vardag som möjligt. Pengafrågan är även så mycket viktigare än att bry sig om våra anhöriga som tillslut inte kommer orka mer. Min fina, älskade man har fortfarande sitt heltidsarbete att fokusera på för pengarna måste in även i vårt hushåll. Men han ska fortfarande orka stötta mig, hjälpa mig med saker och dra det största lasset hemma utöver det utan någon som helst form av ersättning.

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag är livrädd för den dagen när han inte orkar mer. Vi är inte mer än människor, vi är inga robotar som klarar hur mycket som helst. Inte ens våra anhöriga.

Nu har jag iallafall skickat in ett x antal sidor med mitt yttrande gällande deras förslag till beslut och jag hoppas innerligt att de kollar igenom det ett varv extra innan beslut. Däremot så är jag beredd på att det kommer bli en överklagan iallafall, jag bara kände när det kom på posten att luften gick ur mig. Jag känner mig förminskad. Jag vet att många känner samma sak, det är ett stor problem i samhället.

Kommentera, Prenumerera & Dela, glöm inte heller att gilla min Facebooksida och följa mig på Instagram. Tack! <3

 

Tagged , , , , , , ,

2 thoughts on “Jag är livrädd för den dagen han inte orkar mer

    1. Skickade in mitt yttrande i veckan så nu kan jag bara hoppas på att de tar sig en funderare till innan beslut. Kram fina du

Kommentera