Onsdag

När jag loggade in på Facebook imorse så dök ett minne upp från förra året och inte vilket som helst utan då vi gick ut offentligt med graviditeten. Tankarna flög tillbaka till den dagen, vi hade varit på första ultraljudet och fått se det lilla livet som levde runt som en riktig vilde i magen. Jag hade även berättat för min chef om graviditeten tidigare den dagen, det var en av de finaste dagarna i mitt liv, så mycket lycka. Det vi inte visste då var att det som skulle ha blivit en julibebis blev en junibebis och visade sig vara världens finaste, underbaraste och mest perfekta lilla pojke <3

Det känns som att det inte var längesen han kom ut till oss men imorgon har det redan gått ett halvår; han har börjat äta av våran mat/gröt/puréer, han sitter själv till största delen, han är på god väg att ta sig framåt på golvet OCH ikväll från ingenstans så började han att härma ljud. Både jag och min man ser det som en självklar grej att prata med Liam som vem som helst, han ska få vara med i våra konversationer men också få sin talan på sitt vis så vi pratar väldigt mycket. Ikväll myste jag och sonen innan läggdags, har försökt få honom att vilja säga mamma nu en stund (mest för att retas med mannen, haha <3). Bara några sekunder efter att jag sa mamma så kom det ljud från honom som lät ungefär ”maaammaaama” och världens leende efteråt. Såklart är jag medveten om att han inte är med på betydelsen än men att han ens börjar försöka sig på att härma nu känns så overkligt, en så obeskrivlig lycka att få vara med under hans utveckling.

Nu är det inte långt kvar av året som utan tvekan har varit det bästa någonsin, men också ett av de tuffaste med tanke på panikångesten jag drabbades av i början på året. I helgen får Liam vara med om sin första jul, det ska bli så spännande att se hur han reagerar på allt. För oss var det givet att han ska få julklappar av oss i år, det rör mig inte i ryggen att han ”bara” är 6 månader och inte förstår innebörden av det än men han är en i familjen och ska därför ha julklappar han också. Har sett här och där att det är så spridda åsikter om just det här så ville få fram min tanke om det. Väldigt många resonerar som så att när de är så små så köper föräldrarna saker vartefter att det behövs, resten är onödigt för att de ändå inte förstår. Vill poängtera att det verkligen inte fel att se det så, alla är vi olika och det är ju en himla tur 🙂

Hur gör/gjorde ni med era småttingar, julklappar eller inte? 🙂

Kram! <3

Kommentera