Vad är det som har hänt?

Wow, nu sitter jag här igen och skriver efter två månader långt uppehåll. Något jag inte kunde se hända men nu har det gjort det och jag tänkte helt enkelt berätta varför, jag har absolut inte för avsikt att sluta blogga eller sluta att jobba med Morsan på hjul för det är ett varumärke jag är stolt över och vet att jag kan utveckla det positivt för både mig som person men också samhället.

Vad har hänt under dessa två månader när både blogg och Instagram mestadels har ekat tomt?

Jag kan först och främst börja med att säga att det har varit en period med maximal otur. Som ni kanske kommer ihåg så började vi skola in Liam på andrahandsvalet av förskola då jag spontant fick för mig att börja plugga efter att jag sagt upp mig under föräldraledigheten, det blev lite bråttom och då fick vi helt enkelt ta den platsen tills vårt förstahandsval fanns ledigt (en förskola som finns så nära som på samma gård som vi bor, perfekt inför vintern när snön kommer för min del bland annat). Inskolningen flöt på fint och Liam trivdes med både barn och personal. Efter dag åtta kom första VAB-tillfället, Liam åkte på hög feber och en envis förkylning så det tog någon vecka att friskna till. Samma vecka fick vi beskedet att det nu fanns en ledig plats på förstahandsvalet av förskola vilket jag givetvis blev glad över men också lite typiskt när vi precis kommit igång på första förskolan.

Jag valde att ringa och berätta läget för den dåvarande förskolan och för att säga upp vår plats, jag fick ett bemötande jag absolut inte var beredd på och med respekt för alla parter kommer jag inte gå in djupt på det men kort och gott tyckte man att vi då kunde lösa så att Liam fick vara hemma dessa tre veckor som återstod innan bytet. Tre veckor låter kanske inte som så lång tid men livspusslet måste ju gå ihop någonstans och att bara lägga in föräldraledigt med kort varsel är sällan populärt plus jag som precis påbörjat min utbildning.

Det problemet fick sig dock en snabb lösning då jag fick den stora ”äran” att känna på de baciller som kommit hem från förskolan och ni som har barn; ni vet. Dessa baciller är utan tvekan de mest elaka jag någonsin varit med om! Jag hade hög feber, fruktansvärd förkylning som inte bara stannade den gången utan jag åkte på nästan samma sak fyra gånger under de här två månaderna. Kan inte minnas att jag varit så sjuk innan som jag nu varit så den tid jag inte tagit hand om Liam så har jag sovit.

Jag har också varit inne i en mindre depression som jag tack och lov tagit mig ur nu då den alltså grundade sig i all hopplöshet om att få bi frisk igen. Det kändes helt omöjligt och jag var så ledsen. Både för Liams skull som tyvärr fått vara hemma en del för att jag inte orkat lämna honom på förskolan när jag varit så dålig (när jag väl blev bra så blev han hängig igen så vi har avlöst varandra flitigt!) men också för min egen skull pga den utbildning jag påbörjade i slutet av augusti.

Jag är tacksam över att kunna ha följt med såpass bra i studierna hemifrån och att jag har fantastiska klasskamrater som hör av sig med anteckningar och omtanke men det sociala försvinner och sedan är det något helt annat att varia med på föreläsningarna än att få läsa in allt själv. Men bevisligen så har det gått bra då min första tenta är gjord och jag klarade den, för mig blev det ett kvitto på att ingenting är omöjligt än en gång och att det jag valt är rätt.

Igår var jag så taggad över att vara tillbaka i skolan igen för att träffa alla härliga människor. Förmiddagen gick och när det var dags för lunch ringde telefonen, ser att det står ”Förskolan” på skärmen och inser direkt att det är något eftersom de annars aldrig längre. Då misstänker de magsjuka för Liams del så det var bara att snällt bege sig hem och hämta vår prins. Nu kan vi som tur är utesluta magsjuka då han nästan från start haft problem med trög mage och det var så även denna gång det som ställde till det hela men enligt förskolans rutin så tar vi givetvis inga risker och han får stanna hemma resten av veckan och vila upp sig.

Jag är väldigt tacksam att vi är två, jag och min man. Vi hjälps åt med VAB men det blir naturligt jag som mest tar det av både ekonomiska och praktiska skäl. Imorgon blir en far och son dag då jag behöver vara på plats i skolan och det känns skönt att kunna lösa det inom familjen. Vi har dock personer i vår omgivning som ställt upp och gör det i den mån de kan, ni vet vilka ni är och ni är guld värda! Man är aldrig ensam när det väl gäller.

Så ja nu tror jag att ni förstår anledningen till tystnaden här, hälsan går först och så måste det få vara. Det gjorde dessvärre också att jag inte kunde fira Morsan på hjuls 1-årsdag i september tillsammans med er, det kommer jag givetvis att gottgöra. Jag gjorde en omröstning på Instagram där ni fick rösta hur ni ville fira detta och majoriteten ville ha tävling på bloggen. Jag gick då ut med att det kommer anordnas två tävlingar MEN eftersom det dröjt ut på tiden mer än planerat så kan jag nu säga att det blir hela tre st tävlingar, så tre av er har chansen att vinna. Bra va?! Dessa tävlingar kommer ut under kvällen så nu gäller det att ni håller utkik 🙂

Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med mig i min vardag och som vanligt; vill ni att jag tar upp något speciellt så hör av er! 

Tack för att du läste! <3 Glöm inte att prenumerera på bloggen och följa mig på mina övriga sociala medier nedan.

 

 

                                                                                                     

Tagged , , , , , , , , , ,

Kommentera