Vi sitter inte ihop 24/7

Det finns en sak jag tänkt på flera gånger men aldrig tagit upp så därför tänker jag att det är ett perfekt tillfälle att prata om nu; nämligen bemötandet från såväl en ”vanlig” person på stan som butikspersonal när jag är på en shoppingrunda med familjen jämfört när jag är ensam. Det är en otrolig skillnad! 

Detta blev så tydligt än en gång när jag var iväg på stan i söndags på egen hand, Liam har det så jobbigt i värmen och vill helst bara sova och svalka sig så han och mannen stannade hemma medan jag behövde fixa några saker. Sagt och gjort så tog jag mig till stan och i första butiken så kommer första grejen; alltid när jag kommer själv så packar de ner varorna direkt i påsen åt mig vartefter de scannat dem, eller ja alltid kanske de inte gör det med en gång när jag tänker efter men de frågar om de ska hjälpa till iallafall.

Det händer förstås aldrig när vi är hela familjen vilket jag ändå kan tycka är lite konstigt för att det oftast är jag som tar besöket i kassan medan mannen går iväg förbi kassorna och väntar en bit bort med Liam. Då tas det för givet att min man ska komma tillbaka och hjälpa mig (det har jag sagt att han inte behöver om det inte är en massa saker förstås), de ser nästan chockade ut när jag fortsätter själv fastän min man står bara några meter bort. Visst är det lite märkligt ändå?

Nästa situation har jag ett klockrent exempel, jag köpte mig ett par nya hörlurar i söndags och ville packa upp dem direkt vilket resulterade i att de där ”extraplupparna” råkade ramla ur förpackningen och ner på marken. Då är det helt kört för mig att få upp dem och jag är inte den som är rädd för att be om hjälp om det behövs. Det dröjde kanske 1-2 personer innan nästa såg vad som hänt och tvekade inte att erbjuda sin hjälp, jag hann alltså inte ens be någon.

Är min man med så förväntas han hjälpa mig med det händer och det gör han givetvis också, förutom om han återigen har gått i förväg för att kolla något i någon butik eller liknande. Men då har folk redan sett att jag har sällskap och ingen stannar för att hjälpa mig, de blir lite ställda de gånger jag frågar om hjälp. Kom igen, bara för att jag är med min familj på stan betyder inte det att vi är fastklistrade vid varandra hela tiden. Hur vore det om vi alla blev bättre på att erbjuda våra medmänniskor hjälp om vi ser någon som behöver det? Det skadar aldrig att fråga.

Jag tycker att det är lite spännande att reflektera över sådana här saker, spännande hur folk förändras beroende på situation

Tack för att du läste! <3 Kommentera, prenumerera & dela, glöm inte heller att gilla min Facebooksida och följa mig på Instagram

Tagged , , , ,

4 thoughts on “Vi sitter inte ihop 24/7

  1. Hm.. intressant inlägg! Detta har jag nog inte tänkt på men nu när du skriver det så blir man bemött olika beroende på ifall man är själv eller med någon. Undra varför? Jag ska hålla utkik efter liknande situationer de kommande dagarna och se ifall det händer mig också 🙂 // Petra Elisabeth

    1. Ja visst är det spännande egentligen hur bemötandet förändras? Skriv gärna tillbaka och berätta om du upplever likadant nu när du tänker på det 🙂 Kram!

  2. Visst är det lite konstigt vilka förutfattade meningar vi människor har. Lite extra hjälp och service kan vi alla behöva lite när som. Förstår att du märker det extra mycket om du kommer ensam. KRam från mig

Kommentera