En svår & jobbig grej..

Vilken lycka det var att få vara med på babysimmet igen, Liam har utvecklats så enormt mycket under de gånger jag inte varit med så det var så roligt att få se. Nu är kurs 2 avslutad och han fick ett nytt märke med sig hem, nästa söndag drar den sista av dessa kurser igång med nya utmaningar och mål att uppnå 🙂 Att han gillar vatten råder det inga tvivel om och det värmer i hjärtat när han har så roligt tillsammans med sin pappa och de andra barnen.

Men nu fina ni, till något som inte gör mig lika lycklig. Inte lycklig alls för att vara helt ärlig. Eller jo men inte när det kommer till mig själv. Jag vet med mig att alla inlägg inte har varit så fulla med energi den senaste tiden och nu vet jag inte vad ni tycker men jag känner att jag inte gör ett bra jobb med bloggen vilket i sin tur ger mig dåligt samvete och nästan ångest över att lägga ut något överhuvudtaget. Det finns såklart en anledning och den tänker jag dela med mig utav för att ni förhoppningsvis ska förstå men framför allt för att vara ärlig mot er, er som kikar in här varje dag och läser det jag skriver och som dagligen kommenterar så fina saker. Jag försöker inte dela med mig utav någon fantasivärld men däremot vill jag att det ska vara roligt att komma in här hos mig och att jag inte bidrar till något negativt. Men hörni, jag mår inte bra.

För bara ett tag sedan skrev jag att jag inte riktigt kommit på banan igen med min LCHF-kost men att det var nya tag som gällde och hälsouppdateringar skulle börja dyka upp på bloggen igen, men det har ni märkt själva att så inte blev fallet. För jag kom inte igång den gången heller. Jag vet exakt hur jag ska göra för att gå ner i vikt för den resan har jag redan gjort en gång, men det spelar liksom ingen roll hur mycket jag vet det för det är så mycket mer än så. Att ta steget fullt ut är inte så lätt för någon som har problem, bara grejen att erkänna att man har problem är svårt nog.

Jag har gjort det idag; erkänt att jag har problem och accepterat att det är så det ser ut just nu. 

Det är inte första gången jag gjort det förstås, men efter att Liam föddes så blev det något helt annat. Jag har varit med och skapat ett liv, som jag ska följa genom livet och ge så mycket trygghet och kärlek som det bara går. Jag har ett ansvar. En tanke som ger mig fruktansvärt mycket ångest men som jag inte kan sluta tänka är just nu att jag inte vill dö från honom, tids nog gör man det pga att det är livets gång. Men det får bara inte hända för att jag valde att misshandla min kropp. Men inte bara det gör mig ledsen, även tanken på att inte orka eller kunna göra saker tillsammans med honom och hela familjen för att min kropp inte orkar. Hur hemskt?!

Jag vill inte försöka undvika varenda spegel eller andra ställen där jag ser mig själv, jag vill inte känna en äckelkänsla mot mig själv och framför allt inte känna mig som en hemsk människa. Jag vill kunna ha alla mina fina kläder i garderoben istället för att bara använda ett fåtal för att det är dem som sitter bäst men som då blir utslitna först. Jag vill inte vara den som sitter med dåligt samvete för att jag äter något som samhället inte anser att man ska äta när man är tjock.

Det har gått för långt när man tillslut sitter och gråter för att man har tappat greppet. Allt jag vill är att må bra, behandla mig själv på ett bra och hälsosamt sätt och bara omges av personer som inte dömer mig.

Jag måste bryta det här mönstret och det nu.

Jag måste och jag SKA tillbaka till den här tiden när jag var glad och stolt över mig själv.

Säkert finns det någon som kommer ifrågasätta om jag verkligen måste skriva ut det här och att jag gör det för att få kommentarer om att det är så synd om mig. Svaret på det är ja det måste jag, för min och mina läsares skull för jag kommer alltid att vara ärlig mot mig själv och er för att det inte ska bli någon slags fantasivärld. Det är såhär mitt liv ser ut och jag är öppen med det, och att det skulle bero på att jag vill ha sådana kommentarer är bara larvigt. Det är inte ett dugg synd om mig, jag behöver bara känna att ni är med mig på den här livsviktiga resan.

Tagged , , , , ,

20 thoughts on “En svår & jobbig grej..

  1. Starkt skrivet min vän, jag är säker på att du kommer hitta rätt när du är redo igen. Du ska inte stressa fram något, du skriver att du mår dåligt av titta dig själv spegel. Men vet du det gör jag med, det är svårt att acceptera sig själv..
    Men jag är säker att med rätt vilja och styrka samt pep så kommer du hitta tillbaka 🙂

    1. Jag hoppas det, vill visa att det inte finns några hemligheter liksom. Livet är inte alltid perfekt! Tack detsamma 🙂

  2. Tycker du är otroligt stark. De vars liv inte varit en dans på rosor utan snarare fått slingra sig genom taggbuskar brukar vara de som är bäst på att se ljuspunkterna i livet. Men samtidigt så har man ju onekligen många hål att falla ner i ibland. Jag hoppas du tar dig upp ur hålet snart igen och inte är rädd för att ta emot hjälp att ta dig upp ur hålet. Starkt inlägg! Kram!

  3. Du är en fighter Frida och du kommer att lösa allt när ork och inspiration finns där. Jag vet att du fixar det! Och du, sluta att må dåligt när du ser dig i spegeln för du är en vacker människa ❤

    1. Så himla roligt att höra! Man kommer längst på ärlighet och jag uppskattar även själv att läsa sådana bloggar där ingenting är tillgjort, det är livet helt enkelt. Fastnade för din blogg direkt när jag var inne där första gången, nu är den en utav mina absoluta favoriter 🙂 Sluta aldrig med det du gör och att vara den du är <3

  4. Jag förstår din tanke om att man helst inte vill skriva allt för negativt, men jag tycker personligen att det ger bloggen lite mer liv, om du förstår vad jag menar? Livet är inte alltid en dans på rosor och ibland mår man helt enkelt inte bra och det är inget konstigt.
    Jag äter själv LCHF och har gjort i många år. I början var det lite jobbigt såklart eftersom socker är rena giftet. Efter ett tag gick det dock lättare och idag tänker jag inte att det är synd om mig eller jobbigt på något vis. Jag äter så god mat varje dag och mår bra i magen och är aldrig sjuk osv. Något som har hjälpt mig är olika grupper på facebook (Kan särskilt tipsa om LCHF – tips, pepp och recept).
    Lycka till!! Det är inte enkelt, men det går 🙂
    KRAM

    1. Precis så tycker jag också! Åt LCHF i lite mer än två år innan jag blev gravid, sen tappade jag fokus tyvärr för den kosten funkade jättebra för mig och det vet jag ju egentligen. Är med i den gruppen plus många fler och säger som du att det hjälper jättemycket, man känner sig aldrig ensam. Den här gången måste det bara gå, det finns inget annat. Tack snälla för din peppande kommentar, betyder mer än du tror! Kram <3

  5. Men du vännen! Det blir aldrig som man har tänkt sig. Är LCHF något som du trivs i då??
    Det är väl inget fel på dina inlägg?! Vissa inlägg blir mindre energi fyllda än andra. Å så tycker jag att det ska få vara. Man är inte på topp hela tiden. Det är viktigt att tänka på sig själv. Blogg är en dagbok. Å där ska man få skriva exakt vad man känner och vill berätta.
    Man tror att folk tänker så mycket om en. Men det gör dem inte. De har nog med sig själva.
    Vad kul å mysigt att du kunde följa med på babysimmet

    Kram

    1. Oja, LCHF är det mest rätta för mig som jag någonsin testat. Gäller att hitta tillbaka igen och det är det som är tufft 🙂 Tack för dina ord! Kram <3

  6. Första gången jag klickar in här och måste bara säga att jag tycker det är så fint att du är ärlig och delar med dig! Man kan inte alltid känna sig på topp, det är mänskligt. Skickar lite styrkekramar med

Kommentera