Om du sköter ditt så sköter jag mitt

Från den dagen som jag bestämde mig för att börja öppna upp mitt liv och dela med mig på bloggen på en seriös nivå så var jag helt inställd på att jag någon gång skulle få kommentarer, mejl osv från folk som vill trycka ner eller tror sig veta bättre om mitt liv än vad jag själv gör. Det är nog därför jag sitter här just nu och inte gråter rakt ut (tro mig det hade jag gjort om jag inte var inställd på detta från dag ett). Jag tycker naturligtvis att det jag delar med mig av nu är enormt tragiskt, men även ganska skrattretande att det på riktigt finns folk som talar om för en vad man kan och inte, vilka beslut man ska ta/inte ta osv.

Jag satt och kollade igenom lite mejl och får se nedanstående:

”Tycker du att det var speciellt genomtänkt av dig att skaffa barn? Du kommer ju inte kunna tillgodose alla hans behov under uppväxten och kommer därmed att hämma hans utveckling. Det är bara själviskt. Ser fram emot ett svar.”

Ja det här händer på riktigt, men jag fick lov att läsa det några gånger innan jag verkligen kopplade att det var precis sådär det stod. Det är sorgligt att säga som jag gjorde i första stycket att jag var inställd på att något liknande skulle hända, bara för att man väljer att driva en blogg där man öppnar upp sig offentligt betyder inte det att man ska tåla mer än andra. Men det är lätt att sitta vid sin dator/mobil och slänga ur sig saker, jag är dock väldigt säker på att just du som skrev detta inte skulle gjort det i verkligen livet.

Eftersom du förväntar dig ett svar så ska du naturligtvis få det snäll som jag är. Jag delar med mig offentligt så nu får du ju även lite uppmärksamhet och det är väl kul? 

Först och främst; Toppen att du talar om för mig hur läget ser ut, att du vet så mycket mer om mig och vet vad jag klarar av och inte. Det var verkligen dumt av mig att vara så självisk. Men nu råkar det vara så att du har inte en aning om vem jag är, vad jag kan osv. Vi känner inte varandra (ja, jag har kollat upp dig naturligtvis), men uppenbarligen har du en så tråkig dag att du bara måste slänga ur dig något sådant här. Faktum är att det är nog dig det är mest synd om.

I de flesta fall är man mig veterligen två om ett beslut att skaffa barn, i alla fall är det tyvärr inte så och därför betonar jag de flesta fall lite extra. Min man var helt på det klara med att det skulle innebära något lite mer ansvar i hans fall, men med facit i hand kan jag faktiskt säga att jag känner inte av speciellt mycket att han skulle ha mer ansvar för vår son än jag. Varför? Jo för att jag under tidens gång har lärt mig att hitta fungerande sätt för just mig. Vill man så kan man, det finns inga rätt och fel.

Jag skulle kunna tänka mig att du syftar på att Liam inte får röra sig så mycket fritt när jag är ensam med honom för att jag inte kan ha honom på golvet på samma sätt som när min man är hemma? Att det i sin tur skulle sakta ner hans utveckling, rätta mig om jag har fel. (Gör det gärna i kommentarsfältet istället för att skicka mejl i fortsättningen). Återigen så har jag hittat fungerande metoder även här, du har helt rätt i att jag inte kan lägga ned honom på golvet lika lätt. Betyder det att han måste sitta still i sin stol  eller ligga ned i sin säng en hel arbetsdag?

Långt ifrån. Han får spendera mycket tid med att röra sig fritt i vår säng, där finns det stort utrymme för både lek och träning plus att det blir i lagom höjd för mig. Vi övar på att krypa, stå och vi leker tills han nästan kiknar av skratt för att han är så glad. Han är nöjd och jag är nöjd, vad mer behövs? Hade han inte fått det han behövde så hade han inte varit glad, han hade inte gett mig det där bubblande skrattet varje dag. Så ärligt talat så skulle jag inte vilja påstå att jag bromsar någonting i hans utveckling, han kan allt det där som ett barn ”ska” klara i hans ålder. Sedan är vi alla olika, även bebisar.

Bara sluta med det du gör, rätt som det är träffar det fel person. Vem är du att förstöra för någon annan? Du har inte en aning om hur folk har det, vad de kämpar med och vad de klarar av. Jag rekommenderar dig att sköta ditt eget hädanefter, här har du ingenting att hämta. Jag har kommit såpass långt att jag vet vilka beslut jag ska ta och inte, ja att skaffa barn var väldigt genomtänkt och välplanerat samt det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. 

Hoppas det här var svar nog 🙂

 

 

Tagged , , ,

18 thoughts on “Om du sköter ditt så sköter jag mitt

  1. Att du ska behöva förklara dig och berätta hur du/ni har det. Tragiskt! Det är upp till er vad ni gör. Och även om du som är i rullstol inte har samma förutsättning att göra samma sak som vi andra så hittar du dina knep och du gör på ett annat sätt istället. Dessutom lör du dig så mkt mer om vissa saker än vi som inte sitter i rullstol gör så bara för att man hamnat i rullstol är man inte mindre värd och man kan absolut inte mindre för det, kanske snarare tvärtom. Du måste lära dej andra saker och göra på annat sätt. Så det mailet var ju bara så onödigt! Bra svar på tal du gav ❤

    1. Nej det är ju så det ser ut i samhället tyvärr, men brukar säga att folk har för tråkiga liv som måste lägga sig i andras 🙂

    1. Ja så är det helt klart, denna typen av kommentarer har jag fått stå ut med genom hela livet där folk lägger sig i osv så det rör mig inte längre. Klart det aldrig är roligt men kände mest att jag skulle publicera detta för att man ska få se hur det kan se ut och förhoppningsvis stötta någon som råkat ut för liknande 🙂

  2. Jag förstår att du ville kommentera denna dumma kommentar. Man blir chockad att någon kan skriva så. Egentligen var personen inte värd ett svar men du skrev det så bra att jag tror det kändes skönt för dig att få irritationen ur systemet…Kram!

    1. Ja det var väldigt skönt samtidigt som det kanske kan vara en hjälp för andra som blir utsatta för liknande saker. Finns folk till allt ser man väldigt tydligt! Kram

Kommentera