En helt vanlig dag

Jag har fått en specifik fråga vid flera tillfällen som jag idag tänkte försöka besvara, nämligen hur en vanlig dag för mig skiljer sig från en vanlig dag för en icke-rullstolsburen och vad för svårigheter som kan dyka uppNaturligtvis beror ju allt på vad jag ska göra men i det här exemplet tar jag en dag då jag bara är hemma med Liam och mannen jobbar.

Dagen kan påbörjas allt från 05:30-9:00 beroende på vad Liam är på för humör, hur tidigt/sent han somnade kvällen innan och hur pass svårt han har att somna om efter att min man har åkt till jobbet. Såklart kan det hända att jag vaknar tidigt av mig själv också men det var lite onödig information haha. Då brukar det kunna bli på två sätt; antingen att Liam vill upp på sekunden och inte alls är nöjd, skriker rakt ut vilket betyder att jag måste stressa med min förflyttning från sängen till rullstolen plus att jag måste få på mig mina otroligt snygga stödskor som jag har nu när jag har ett envist sår på foten. Eller så blir det på sättet jag föredrar, att han ligger och småpratar för sig själv och jag kan göra dessa moment i lugn och ro.

Väl på plats i elrullstolen så är det dags att lyfta upp honom ur spjälsängen, numera är han ju så duktig och sätter sig upp när jag håller honom i händerna så det underlättar avsevärt för min del. Men vi har även så att vi kan dra ner ena sidan på spjälsängen om det skulle behövas, en väldigt smidig funktion!

Sedan blir det först ett blöjbyte och det skötbord vi har är så bra för mig, jag kommer intill väldigt bra och dessutom hade vi turen att höjden var perfekt också (kan förvisso höja elrullstolen vid behov). Det svåra för mig är att vi fram tills ett tag sedan hade Liams kläder förvarade på hyllplanen som befinner sig under själva bordet, hade ingen bra bild på det tyvärr men i vilket fall så var det svårt för mig att komma åt där. Numera har vi en klädställning i hans rum så att vi både får en överblick på vad han har i klädväg men också för att jag ska kunna ta fram kläder utan att mannen behöver göra det innan han åker till jobbet. Självständighet, jajjemen!

Bild från när vi satte upp skötbordet innan Liam föddes

När dessa moment är färdiga brukar det vara dags för frukost, Liam får sin gröt och jag kör oftast på med äggröra (ett vinnande koncept så varför inte 🙂 ). Sedan brukar jag göra något som enligt många föräldrar är skandal, eftersom vi har en liten pojke som blir så otroligt ledsen när man går iväg så att han inte ser oss så sätter jag på Babblarna eller Rorri racerbil på youtube för att jag överhuvudtaget ska kunna gå på toaletten. Det tar ju en extra stund för mig också med tanke på alla förflyttningar osv men har han något att titta på så är han mer än nöjd och jag slipper än en gång att stressa.

Under dagen så brukar Liam sova vid ungefär två tillfällen, ibland tre. Det kan vara allt ifrån 30-40min till ett par timmar. Då passar jag dels på att uppdatera och fixa med bloggen såklart, men också saker som att plocka in och ur i diskmaskinen och sådant som jag inte får tillfälle att göra när han är vaken. Jo det går men föredrar att ha så glada miner som möjligt här hemma. Här kommer en svårighet som jag ofta blir väldigt ledsen. Förutom att sköta disk mm så skulle jag så väldigt gärna vilja dammsuga och skura så att mannen får komma hem till en nystädad lägenhet, för vissa dagar finns den tiden men det går helt enkelt inte. Ska jag dammsuga så trasslar jag in mig i sladden och ska jag skura så blir det skitigt av rullstolen eftersom jag åker i det blöta samt att jag inte kommer åt att städa överallt pga trånga utrymmen. Därför blir dessa moment automatiskt något som han måste göra efter att han har kommit hem från sin arbetsdag. Även om jag vet att det inte är så, så kan jag inte låta bli att känna mig dålig. Det är det värsta jag vet att känna att jag faktiskt inte kan utföra en syssla för att underlätta.

Att sköta tvätten är något jag äntligen klarar av sedan jag fick elrullstolen, det är inte jättesmidigt att få med tvättkorgen ner till tvättstugan som ligger på entréplanet men det går med lite tid och envishet. Dock görs detta alltid när vi båda är hemma pga att jag inte skulle få med mig Liam ner till tvättstugan och att lämna honom ensam i lägenheten är absolut inte ett alternativ oavsett om han sover.

Lillemans vakna tid spenderar vi på massa lek, bus och mys och måltider. Numera äter han till största delen vanlig mat, mjölkersättning får han ungefär två gånger om dagen. Då vi har ett höj-och sänkbart kök så blir dessa moment som matlagning och plocka in i skåp lätta för mig att klara av på egen hand.

När mannen kommer hem från jobbet brukar han och Liam spendera mycket tid tillsammans, det märks så väl att han saknar sin pappa när han är borta och jobbar om dagarna så han är världens gladaste bebis när han kommer hem. Även det är ett bra tillfälle för mig att klara av toalettbesök bland annat.

Efter middag, sovdags för sonen och kökssysslor så brukar det inte dröja alltför länge innan vi också går och lägger oss för att orka med nästkommande dag. Jag brukar ta en dusch, dvs nästa svårighet då jag behöver stöttning vid förflyttning mellan rullstol och duschpall för att undvika att halka. Jag är alltid beroende av att mannen är hemma när jag behöver duscha pga detta så jag får välja tider utifrån när han kan och inte.

Som ni märker är det inte jättemånga grejer kanske som jag inte klarar av men jag vill förstås klara mig så mycket som möjligt själv och då blir varje grej en besvikelse. Är det något jag missat att ta upp så får ni gärna fråga 🙂

 

 

Tagged , , ,

6 thoughts on “En helt vanlig dag

Kommentera