Vikten av att ta reda på fakta innan man uttalar sig om någon annans liv

Hoppas ni har haft en jättefin helg, det har jag. Speciellt i lördags då en vän kom på besök som jag inte har träffat på flera år, men vi pratade på som att vi inte hade varit ifrån varandra speciellt länge och det är ju då man ser att det faktiskt är äkta vänskap <3

Hon har samma funktionsnedsättning som jag och helt naturligt så halkar vi in på olika ämnen som vi båda känner igen oss i, det hände i lördags då vi kom in på folk som talar om för en vad man borde (läs: ska) göra men som egentligen inte har någon större aning om vad det innebär. De här personerna gör det helt och hållet av omtanke, men när man inte är i situationen själv så kan det verkligen bli så fel.

Jag kan gå med hjälp av stöd kortare sträckor och ett exempel är just kring min gångträning, där det visade sig att min kompis har det precis likadant. Det finns de som slänger ur sig kommentarer som ”Ja men att gå ungefär 30 minuter om dagen är ju inget, det mår du bara bra av”, ”Det är bara att ge sig den på att ta rollatorn och gå”, ”Att sitta ner hela dagarna gör dig knappast rörligare eller mer hälsosam”. Tack för all information och genuint tack för din omtanke, men du har ingen aning om vad du uttalar dig om brukar jag tänka när det händer. En person utan funktionsnedsättning kommer aldrig att kunna sätta sig in i vår situation hur nära man än står i relation, de kan förstå mycket men aldrig fullt ut.  Det många inte vet är att det som är bara för dem är så mycket mer för mig. Att ställa mig upp och gå några steg är som att du skulle springa ett maratonlopp, då är det plötsligt rätt tufft va? Det är inte en jämförelse tagen från luften utan från min gamla ortopedläkare som har många års erfarenhet.

En annan grej är alla de ansökningar ”vi” behöver göra för att få en normalt fungerande vardag, för att få ta del av det som ska vara våra rättigheter. Ansökningar tar väldigt lång tid (finns fåtal undantag men de är lätträknade) att få svar på. Då kan man även där få smått tröttsamma kommentarer som ”Varför ringer du inte och skyndar på?” ”Ring igen, stå på dig”. Jo tack jag står på mig, mer än som kanske märks för jag vet vad jag har för rättigheter MEN dels skulle det betyda att jag skulle få sitta i telefon varenda dag, vi pratar nog timmar och det har jag inte möjlighet att göra eftersom jag har en son att ta hand om. Jag vill hinna vara med honom all hans vakna tid och inte vara den föräldern som blir frånvarande.

Det betyder i sin tur inte att jag ansöker om något och sen struntar i det, tvärtom. Självklart ringer jag och kollar status på ärendet men får nästan alltid svaret att det är fler ansökningar att handlägga, jag får snällt vänta på min tur. Det hjäper inte att ringa varje dag och tjata, det är så många i dagens samhälle som får vänta på sina beslut om saker som egentligen skulle vara självklara. Men så är det inte, allt kostar pengar och tillhör man en minoritetsgrupp så blir man inte lika prioriterad. Jag tar inte på mig någon offerkofta när jag säger så utan jag konstaterar att det är så det fortfarande ser ut år 2017.

Jag vill inte att ni tar mitt inlägg fel, för jag vet att man bara bryr sig och försöker pusha på. Men jag gör så mycket mer än som syns och hur det än är så kommer jag alltid få kämpa mer än många ”friska” människor, ni har redan en självklar plats i samhället och ni kan leva ert liv på ett normalt sätt (finns alltid undantag). Jag är inte mer än människa och jag vet vad jag borde göra osv, men jag prioriterar det som är viktigt för mig. Det kommer jag alltid att göra.

Kram! <3

 

 

Kommentera