Min förlossningsberättelse

Nu har det visst gått några veckor sedan jag uppdaterade här sist och som de flesta kanske redan vet eller har antagit så har vår nya familjemedlem kommit, det blev en liten kille på 3360g och 49cm lång <3 Sedan dess har vi varit i vår lilla bebisbubbla och bara varit, därför har bloggen blivit bortprioriterad tillfälligt men nu är det nya tag som gäller.

Som jag tidigare nämnt så kommer jag inte att lägga ut någon bild på vår son här men däremot så tänkte jag dela med mig av en liten sammanfattning från dagen då han kom till världen.

21 juni var dagen med stort D, då mitt kejsarsnitt skulle göras under narkos och det lilla livet skulle få se världen för första gången. Jag var faktiskt förvånansvärt lugn den morgonen, jag och mannen fick skjuts av min pappa till förlossningen för att slippa ha vår bil ståendes på parkeringen i flera dagar. Klockan 7 skulle vi vara på plats och där möttes vi utav en barnmorska som visade oss in till ett förlossningsrum där alla förberedelser skulle göras inför operationen, hon förberedde oss på att det kunde ta en liten stund då det först och främst var personalbyte på morgonen och sedan att operationen beräknades äga rum någon gång under förmiddagen men exakt när lät hon vara osagt.

Jag och mannen småpratade lite i väntan på ny barnmorska som skulle ha hand om oss under hela förmiddagen och jag var fortfarande lugn, uppdaterade Facebook osv. Några minuter över 7 kom nya barnmorskan och presenterade sig, talade om lite vad som skulle ske samt kopplade upp CTG för att se så att bebis mådde bra därinne i magen. Vid 7:20 kom hon in igen något mer stressad och säger att de ringt från operation om att de ändrat om i schemat lite och att jag skulle bli först ut på operation dvs redan kl.8. Där slog nervositeten till! Sedan kom det mer personal in för att hjälpa till med förberedelserna, en utav läkarna som skulle göra kejsarsnittet kom in och pratade en snabbis också. Under tiden jag förbereddes fick mannen ta på sig skyddskläder också, såg ungefär ut som en vit måndräkt så det var himla charmigt! 😉

Vägen ner till operationssalen gick fort, därinne var det ett tiotal människor som presenterade sig men med all nervositet och spänning så var det inte överdrivet många namn som satte sig. De var så himla trevliga allihopa, talade om precis vad de gjorde och vad som skulle hända under hela processen. Precis allt var förberett innan jag sövdes och fram till nu fick mannen vara med, sedan sa de till att jag skulle sövas och han fick gå till ett barnrum precis intill operationssalen tillsammans med barnläkare och två sköterskor från barnsjukhuset.

Strax innan jag sövdes vet jag att narkosläkaren sa att mitt blodtryck var något högt och frågade om det var något jag var extra nervös över, talade om att jag alltid haft svårt för narkosen och att det var just det som var obekvämt. Han hanterade det väldigt proffesionellt och försäkrade mig om att de absolut inte söver mig utan att säga till. Bara sekunder efter säger han; ”Inom 10 sekunder somnar du och när du vaknar igen så är du mamma. Sov gott.” Så sant som det var sagt, det blev suddigt och sedan somnade jag. Det jag nu kommer att skriva har jag fått berättat för mig från min man samt efter läsning av förlossningsjournalen.

Direkt när jag hade somnat så lade de snittet, bara efter 4min var han ute ur magen (precis kl 9:00). Vår alldeles egna och helt perfekta lilla son. De klippte bort navelsträngen från moderkakan för att direkt kunna gå med honom till mannen som då satt i rummet bredvid så att han fick klippa resten av navelsträngen. Där undersökte de honom samt tog längd och vikt. Allt såg jättefint ut och de fick följa med barnmorskan upp till förlossningsrummet igen.

Jag själv blev klar vid operation ca 9:30 och då hörde jag bara röster; ”Är du vaken Frida?” ”Grattis!”. Sedan somnade jag om igen och minns att jag började öppna ögonen när jag låg på uppvaket, dock ingen uppfattning om vad klockan var då men i efterhand så var klockan runt 11.30. Fick frågan om jag ville veta kön eller om jag ville vänta men jag ville förstås veta och då sa de att vi fått en liten son. Lyckan var total men eftersom jag trott att det varit en liten tjej i magen så blev jag allt lite chockad också.

12:10 börjar jag se allt klarare och då ser jag min man komma gående med en sådan där liten babysäng på hjul bredvid sig. Där i ser jag det lilla livet ligga helt lugn, så underbart fin på alla sätt. Jag såg även lyckan i min mans ögon och jag bara rös av glädje, jag lovar er att detta var det finaste ögonblicket i hela mitt liv <3.

I samband med detta så kom barnmorskan för att trycka på min mage just för att kontrollera att livmodern drog ihop sig som den skulle och AJ vilken smärta.. Men sedan fick jag frågan om jag ville ha upp sonen på brösten och såklart ville jag det. Där kunde jag inte hålla lyckotårarna tillbaka. Så mycket kärlek! Jag höll honom på bröstet samtidigt som jag blev skjutsad i sängen upp till BB där vi fått ett rum.

Det var min sammanfattning av denna oförglömliga dag och för er som läser detta så kan jag bara säga att kejsarsnitt är absolut inget att oroa sig för, klart att det är ett ingrepp och det känns när allt smärtstillande går ur kroppen men det är så värt det. Det har inte skrämt mig och jag är så nöjd med hela upplevelsen och bemötandet av alla. Vi låg på BB fram till söndagen samma vecka och det var alldeles lagom lång tid för min del.

Delar med mig utav den fina fikabrickan vi fick på BB samma eftermiddag, det smakade gott när jag hade piggnat till kan jag säga!

IMG_4046

Ha en jättefin kväll allesammans, kram!

Kommentera