Graviditetsvecka 37, nu är det nära..

.. Ännu mer nära än vad vi egentligen räknat med skulle jag säga vilket naturligtvis är hur välkommet som helst, för nu är längtan enorm efter att få se vem som sparkar omkring i magen.

Igår var vi nämligen inne på förlossningen då jag ringde in eftersom jag började få regelbundna värkar i ryggen som liksom inte avtog utan blev mer och mer intensiva. De bad oss komma in för kontroll och informerade även om att om det nu är så att bebis vill ut så är det inget dom stoppar längre då jag är såpass långt gången och bebis är färdig. Mannen fick packa det sista i BB-väskan som vi valde att ta med i bilen ifall det skulle vara dags, sedan åkte vi till förlossningen.

Väl där fick vi vänta ett tag och ryggvärkarna fortsatte, gjorde inte våldsamt ont men ändå ont och kom med bara några minuters mellanrum. Sedan blev vi mottagna av en barnmorska och vi började med en CTG-kurva för att kolla bebisens hjärta, mina sammandragningar mm. Till en början så var hjärtljuden väldigt höga (vår bebis ligger normalt runt 140 men var uppe på 180 ett tag) och det var full aktivitet i form av sparkar så det lilla livet var nog lite stressad för sedan gick det ner efter en stund och bebisen mådde hur bra som helst.

Sedan fick vi träffa jourläkaren som skulle känna på min livmodertapp vilket slutade med att hon fick ta ett vaginalt ultraljud istället. Där såg man ändå att någon förlossning inte riktigt var på gång än, jag var öppen en halv centimeter men bebis ligger ganska högt upp fortfarande så vi fick åka iväg ett par timmar för att sedan komma tillbaka och göra en ny kurva och ny träff med läkare. Innan vi åkte fick vi reda på att svar från bäckenmätningen hade kommit och att de hade räknat på alla mått som i sin tur visade att jag skulle klara av en vaginal förlossning så de kommer inte att avråda mig från det.

Vi valde att åka hem en stund eftersom vi bor så nära och då kunde jag ju lägga mig och vila ett tag. Under den tiden så försvann dessa regelbundna ryggvärkar, de fanns fortfarande kvar men inte alls lika regelbundna längre. Istället började det bli som ett kraftigt tryck nedåt som gjorde väldigt ont så då åkte vi in igen strax efter 18. Jag nämnde trycket jag upplevde men fick till svar att det skulle kunna bero på urinvägsinfektionen jag just nu dras med i kombination med förvärkar eftersom det faktiskt inte är många veckor kvar nu.

En ny kurva gjordes och hjärtljuden var normala från start så bebis mår fortsatt bra <3 Men jag ville verkligen inte ge mig där, jag är mycket väl medveten om att man som gravid får stå ut med diverse smärtor men det där trycket var så obehagligt så jag skulle få träffa läkaren som hade kvällsjouren. Det visade sig vara ”min” läkare som jag träffar på mödravården som hade jouren vilket kändes väldigt bra då hon vet mycket om mig redan, varit med sedan början av graviditeten och helt enkelt vet hur just jag fungerar.

Då tog hon upp detta med resultatet från bäckenmätningen igen och talade om samma sak att alla mått ser bra ut och bara utifrån dem så skulle en vaginal förlossning kunna genomföras. MEN, nu är det även så att mitt bäcken är framåtlutat hela 90 grader (något som läkaren aldrig sett förut) och det i sin tur innebär att bebisen vid en vaginal förlossning inte bara har ”raka vägen ut” utan måste komma runt ett ben först för att kunna komma ut. Det är inte omöjligt att den faktiskt hittar ut men ifall den inte lyckas så kommer den att fastna efter halva vägen ungefär och det sa läkaren rakt ut att det tänker vi inte utsätta varken dig eller bebisen för och jag var inte sen att hålla med. Det här är ingenting man chansar på utan det ska alltid vara det säkra före det osäkra. Så vi gjorde ett gemensamt beslut att det kommer bli ett planerat kejsarsnitt som ska genomföras i Norrköping. Jag själv har sedan start velat föda vaginalt men jag sa direkt att nej, kejsarsnitt får det bli så det är helt enkelt så det blir nu och det känns bra för då vet jag att både jag och bebis är i säkra händer.

I mitt fall blir det ett kejsarsnitt under sövning eftersom jag inte kan erbjudas ryggbedövning och det var något jag hade väldigt svårt för när jag började tänka i de banorna men efter samtalet igårkväll så finns det ingen tvekan om att det kommer vara det allra bästa.

Jag kommer att få ett samtal från läkaren imorgon för ett ”slutgiltigt” besked men som hon sa själv, det är så det kommer bli men de måste alltid prata ihop sig innan det kan tas ett slutbesked. Då kommer det också att skrivas papper till Vrinnevisjukhuset i Norrköping och jag kommer få ett datum om inte alltför lång tid eftersom jag redan börjat få såpass regelbundna sammandragningar. Detta i sin tur betyder alltså att vi inte kommer att gå tiden ut, så det blir en liten junibebis istället. Nu känns det så otroligt nära, om max tre veckor är vi faktiskt föräldrar <3

Detta är alltså bara vad som hände igår så ni märker ju vilka äventyr, det var dessutom vår 7-årsdag igår men vi fick avsluta den hemma tillsammans med lite god mat. Vi hade ju även fått en massa ny information och där släppte en stor sten inom mig för nu vet jag hur det kommer bli och vad jag har framför mig på ett ungefär. Även om man aldrig kan förbereda sig fullt ut så kan jag iallafall tänka helhjärtat i de banorna nu. Det som gör mig lite nervös är väl att den första läkaren inte alls hade kollat på att mitt bäcken var så vinklat utan bara fokuserat på måtten, men ”min” läkare skulle skriva in allt detta i journalen direkt så jag slapp dra hela historien igen och för att det tydligt ska framgå vad som gäller. Så tacksam för att jag kom in på kvällen igen.

Svaret jag fick från mätningen förklarar också det här onda jag känner av i nedre delen när bebis rör sig, den kommer åt ett ben som ”normalt” inte är där om man har ett bäcken som är som inte har den lutningen som mitt har. Det är troligtvis också därför vi ska skynda på kejsarsnittet lite, bebis kommer ändå inte att komma ner i bäckenet ordentligt och med dessa sammandragningar så är det helt enkelt snart dags. Återkommer med en ny uppdatering efter samtalet imorgon 🙂

Hoppas att ni får en fantastisk dag!

Kram!

Kommentera