Graviditetsvecka 33

Så var det söndag igen, har verkligen fått en hel del gjort i helgen som omväxling då energin varit lite mer på min sida och jag har inte haft så mycket foglossningsvärkar. En av de bättre helgerna på länge helt enkelt 🙂

Igår hämtade vi ut vår sista babybox på Ica Maxi, denna gång från Libero. Jag är otroligt tacksam för dessa boxar som man faktiskt får kostnadsfritt, en jättebra chans att få testa produkter från olika märken och se vad som passar bäst för just vår kommande bebis.

IMG_3928

Som ni läste så har jag nu gått in i graviditetsvecka 33 (32 hela veckor + 4 dagar) och har endast 51 dagar kvar till BF (beräknad födsel). Det börjar sakta men säkert slå mig att det faktiskt inte lång tid kvar tills vi får ha vårt nytillskott i famnen här hemma. Dessutom eftersom det börjar ta mer och mer fysiskt på mig så föredrar jag att ha det mesta fixat i god tid, en del kanske kan tycka att det är tidigt med vissa förberedelser men som jag brukar säga att man ska alltid göra det som känns bäst för sig själv. Det finns ingen som vet hur jag mår imorgon, nästa vecka eller om en månad. Man vet heller inte om det lilla livet faktiskt får för sig att titta ut tidigare än beräknat osv, för mig är det ett stressmoment mindre att få plocka lite då och då för att slippa ta allt i sista sekund.

Därför bestod gårdagen utav en tripp till Ica Maxi då som sagt, sedan direkt till IKEA för inköp utav skötbädd samt ett supermysigt gosedjur i form av en panda som jag blev helt kär i. Så nu börjar vi känna att bebisrummet börjar arta sig och det är bara små detaljer kvar i princip, bjuder på några bilder från rummet nedan. Det ska upp lite andra tavlor, gardiner osv men det tänker jag vänta lite med eftersom bebis ändå sover inne hos oss i början.

Väl hemma igen så hade vi tvättstugan på eftermiddagen och vet ni, det har aldrig varit så roligt och mysigt att tvätta förut för det var nämligen dags att tvätta upp de första kläderna till bebis. Vilken lycka! Jag har även valt ut vilka plagg som ska få följa med till den stora dagen så de hänger fint inne i barnrummet i väntan på att packas ned i BB-väskan, vill inte att det ska lukta instängt om de nytvättade kläderna så därför får de hänga en stund till.

Hur mår jag då? Jo det här var som ovan nämnt en av de bättre helgerna på länge, jag har accepterat att det nu är min kropp som avgör hur mycket jag orkar och inte så det är bara att lyssna. Har haft ett par veckor nu med svår foglossningssmärta och troligtvis även smärta från urinvägsinfektioner som det visade sig att jag åkt på utan att märka något, det är nämligen vanligt att få andra symtom eller inga alls under en graviditet har jag fått förklarat för mig så därför har jag själv inte reagerat. Mot det fick jag penicillin att ta tre gånger om dagen i en vecka så är inne på det sista nu.

Men utöver detta har jag också fått blodförtunnande sprutor som ska tas en gång om dagen fram till förlossning. Jag sökte för mina smärtor och på förlossningen ville man utesluta att det var en propp det handlade om och som tur var så såg det bra ut och efter mycket om och men kom man då fram till att det var foglossning som var orsaken. Eftersom jag sitter ner såpass mycket så har jag en ökad risk för att drabbas av blodpropp (risken ökar ju längre in i graviditeten man är) så därför valde man att sätta mig på en förebyggande behandling för att undvika det. Tacksam för det naturligtvis MEN, aj vad ont de gör 🙁 Jag tänkte att det skulle bli bättre efter några gånger men inte, det gör ont genom hela processen och då ska tilläggas att jag vanligtvis inte är känslig för sprutor. Försöker att tänka på varför jag tar dem och det är säkerligen därför man står ut för vi kommer få något fint utav det inom kort <3

I samband med att jag sökte för mina smärtor så gjordes även ett vaginalt ultraljud för att se så att livmodertappen inte var mogen än och att jag skulle ha börjat öppna mig. Så var inte fallet och det var en lättnad för oavsett hur mycket man längtar så vill jag naturligtvis att bebis ska få ligga och växa till sig lite till innan den kommer ut. Däremot så fanns misstankar om att mitt bäcken är lite för trångt och det kan isåfall leda till att jag inte kommer att klara av en vaginal förlossning så jag bokades in på en bäckenmätning den 2 juni för att se om det är så eller inte för jag är nämligen lite tveksam med tanke på ultraljudet vi sedan var på i onsdags;

Bebis har tidigare varit envis med att ligga med rumpan nedåt vilket inte är någon katastrof eftersom det fortfarande ändå fanns lite utrymme kvar att vända sig på. Men gång på gång har det visat samma sak och alla har väl mer eller mindre börjat tänka kejsarsnitt i mitt fall. Men så i onsdags så var det första läkaren sa att bebis ligger med huvudet nedåt, gissa om både jag och Alex fick en chock?! Därav att jag helt plötsligt inte känner att en vaginal förlossning är helt uteslutet, i den mån det går är det nämligen på det sättet jag vill föda.

Skulle det visa sig nu att mitt bäcken är för trångt, ja då får vi ställa in siktet på kejsarsnitt och det är absolut inget jag är rädd för eller tycker är dåligt utan det är snarare att pga mitt ryggmärgsbråck så kommer jag inte kunna bli erbjuden ryggbedövning. Det i sin tur leder till att jag måste bli sövd och därför missar det där första ögonblicket när mitt barn kommer till världen. Jag vet att jag kommer få se mitt barn kort efter så länge det inte är några komplikationer men det är ändå det där första ögonblicket som skulle svida och det är inget jag döljer. Så snälla ni, håll tummarna att röntgen går vägen den 2 juni! Tack <3

Nu har jag en känsla av att inlägget blev väldigt långt men jag vill uppdatera er med allt som händer eftersom jag vet att ni är många som är nyfikna på hur det går 🙂

Ha en fantastisk dag så hörs vi snart igen.

Kram!

Kommentera