Äntligen kan jag säga att jag mår bra utan att det är en lögn

Idag är dagen då jag känner mig redo att börja återuppta mitt bloggande igen. Som ni vet så har jag haft en väldigt tuff tid att ta mig igenom och efter snart en månad utan en enda panikångestattack känns det nu helt rätt att börja skriva igen och få upp lite regelbundna inlägg precis som innan allt hände.

Mycket har såklart hänt sedan sist och allt kommer jag inte ta i ett enda inlägg för då blir det lite väl långt så därför tänkte jag att jag fortsätter att prata om det psykiska jag gått igenom och så uppdaterar jag om lite roligare saker i nästa inlägg 🙂

Det känns nästan som att allt vände över en natt. Från att ha gråtit varenda kväll när jag kommit hem från jobbet, drömma hemska saker som får mig att vakna i ren panik och ha hjärtklappning, ett självförtroende och självkänsla nere på botten och helt enkelt inte kunna hantera de situationer jag hamnat i när dessa attacker utlöses- till att faktiskt kunna svara ”jag mår bra tack” utan att ljuga när någon frågar hur jag mår. Jag gråter inte längre och jag tvivlar inte på mig själv för det är faktiskt så att jag kan, jag är inte en sämre människa bara för att jag har mått dåligt en tid.

Hur det kunde vända så fort vet jag inte fullt ut och det finns nog inget bra svar men några anledningar som helt klart har bidragit är allt stöd jag fått under den här perioden av både familj, vänner och kollegor men även från er andra som läser min blogg och som jag faktiskt inte har träffat i verkliga livet. Att veta att man har så fantastiska människor runtomkring sig är ren lycka, kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt men jag hoppas att ni vet vad det har betytt och betyder för mig.

En till anledning är nog även de här graviditetshormonerna, det är verkligen så att jag ena timmen kan vara glad och skratta, till att bli riktigt arg till att slutligen gråta men sedan bli glad igen. Det är en daglig kamp men jag ser mig ändå som en vinnare, för idag mår jag bra och börjar komma tillbaka dit jag var innan panikångesten uppstod.

Sedan är det naturligtvis viktigt att säga att jag inte alltid mår bra, men från att ha mått fruktansvärt dåligt varje dag till att vara glad större delen av dygnet så kan jag iallafall säga att jag tagit mig igenom det allra värsta. Jag kommer säkert alltid få tänka mig lite för, just för att undvika så mycket stressiga situationer som möjligt. Jag kommer inte kunna säga ja och ställa upp på precis allt som jag gjorde förut, jag kommer inte kunna hantera alla saker på precis samma sätt som innan. Men det är så det är och jag är inte mindre värd som människa för det, jag är bara rädd om mig själv och mitt liv.

Så nu tycker jag att vi vänder blad och fokuserar på det positiva. I nästa inlägg tänker jag uppdatera er kring vad som hänt gällande graviditeten sedan sist, hur det går, hur jag gör för att klara av vardagen, läkarbesök och ultraljud. Har fått många intresseförfrågningar gällande att skriva mer om just det här så håll utkik i nästa inlägg 🙂

Kram!

 

Kommentera