Du kan väl ta ledigt från din sysselsättning?

Idag fick jag en liten sovmorgon då jag tog en semesterdag idag, välbehövligt så att jag får chansen att bara vara en stund utan tider att passa osv. Min trötthet har inte blivit bättre så vi får väl se om jag får dras med den till i sommar när vårt lilla liv kommer till världen eller om det lättar upp snart, oavsett så är det verkligen värt det när man vet vad det beror på.

På tal om jobb och att man ibland behöver få en lugn stund och sådär så tänkte jag komma in på dagens inlägg som handlar om just det eftersom jag precis nu är i en relativt stressig period med tanke på alla extra läkarbesök jag har på kvinnohälsan, alla besök hos barnmorskan, ultraljud plus då att jag ska hinna med besök som t.ex. utprovning av elrullstol, träff med arbetsterapeut. Det är verkligen inte lätt att få ihop allting så att inget blir lidande men jag har verkligen tur att jag jobbar där jag gör, de försöker fullt ut att tillgodose mina behov och att jag ska kunna ta mig iväg på det som tyvärr inte går att boka efter normal arbetstid så från min arbetsplats har jag definitivt förståelse och det märks att de vill hjälpa till i den utsträckning som går.

Däremot är jag så otroligt besviken på vissa personer/myndigheter/mottagningar, jag vill absolut inte hänga ut någon den här gången heller så därför skriver jag sådär. Det har egentligen alltid varit så vid tidsbokning för möten av olika slag att det är jättesvårt att få till en tid som passar båda parter och så är det för alla.

Men när jag nekar en tid för att det absolut inte går så får jag skrämmande ofta svar som; ”Men du kan väl bara sluta tidigare från din sysselsättning?” Det svaret gör så ont av flera anledningar. 1: De väljer ordet sysselsättning då de utgår ifrån att jag inte har ett helt vanligt jobb med avtal och lön som vemsomhelst. 2: De ser inte att mitt arbete är precis lika viktigt som deras, att det är något jag har skrivit avtal på att jag ska infinna mig de tider som avtalats och att det naturligtvis ger konsekvenser om jag inte följer detta. I deras ögon är jag bara någon som kan gör vad jag vill, när jag vill eftersom jag sitter i den situation jag gör. När jag då förklarar för personen i fråga att jag har ett jobb att sköta precis som han/hon så blir det helt tyst i telefonen och därefter lite mumlande. Det är väl en förutfattad mening om något? Och dessutom från folk som borde veta bättre.

Att få ett sådant svar hugger i hjärtat, varför skulle inte jag klara av ett jobb som alla andra bara för att jag sitter ned? Enligt mig så skulle ärligt talat alla klara av ett riktigt jobb bara de fick chansen, kanske inte heltid alltid men några timmar om dagen. Få känna att de gör skillnad och jobbar på lika villkor som vilken annan människa som helst. Om de bara fick en chans, om bara företagen vågade chansa och tänka steget längre. Precis som min arbetsplats gjort, de ser mig för den personen jag är och inte för den funktionsnedsättning jag har. De vet om det som behöver vetas om mig och svårare är det inte.

Kram!

 

Kommentera