Det är så synd om dig.

Igår blev det en fullspäckad dag från morgon till kväll, därav att det tyvärr inte blev så mycket mer skrivande här igår. Jag var så himla trött så det blev lite mat och sen sovdags för min del. Besöket hos barnmorskan gick iallafall väldigt bra, vi tog blodprov för att kolla mitt järnvärde och sedan blodsocker. Allt såg jättebra ut så jag slipper ta järntabletter som tur är 🙂 Sedan tog vi blodtrycket som vanligt och det låg också bra. Nöjd Frida och nöjd barnmorska! Nästa besök hos henne blir mars, låter som en evighet men det går fort. Då ska vi få lyssna på hjärtljud för första gången 🙂 Men däremellan ska även ett läkarbesök samt ett rutinultraljud kombinerat med ytterligare ett läkarbesök hinnas med så det händer saker hela tiden just nu, spännande resa att få vara med om en graviditet!

Den här gången tänkte jag ta upp någonting som jag tror att i princip alla i liknande situation som mig har varit med om, nämligen folk i omgivningen som tycker så synd om mig/oss.

Jag har under många år förstått att de människorna naturligtvis bara menar väl. De saknar ju tillräckligt med kunskap kring detta för att förstå att det inte alls är synd om mig på något sätt. Därför måste kunskapen spridas i samhället. Kunskapen om att jag föddes såhär men att jag har ett precis lika bra liv som alla andra om inte än bättre i perioder. Jag klarar allt jag behöver klara, bara med andra metoder och kanske inte fullt ut alla gånger men då är jag inte heller rädd för att be om hjälp.

Även om det beror på ren omtanke och brist på kunskap så blir det efter snart 24 år väldigt tröttsamt när folk fortfarande uttrycker att det är såååå synd om mig. Det är inte ett dugg synd om mig och det låter väldigt negativt när någon säger det till mig. Jag klandrar aldrig personen i fråga men det är ett tydligt tecken på att något måste göras även på den fronten. Att någon säger att det är synd om mig får varken mig eller den som säger det att må bättre. Jag blir irriterad och trött medan den här ovetande personen bara möts av ett mumlande ”Det är inte ett dugg synd om mig, jag har ett minst lika bra liv som du har”.

Ännu ett tydligt tecken på att brist på kunskap ger förutfattade meningar och därav onödiga kommentarer som jag och många andra klarar oss utan.

Kram!

 

Kommentera