Hejdå osjälvständiga liv

God förmiddag alla fina ni!

I det här inlägget kommer jag att skriva en del om ett av de största problemen som mitt liv består av i dagsläget och jag vet helt säkert att jag pratar för fler när jag skriver. Nämligen att ta mig vart jag vill, när jag vill, hur jag vill.

För bara något år sedan så var jag fast besluten att inte vilja ta körkort; Varför skulle jag, min man har ju bil och körkort? Jag har ju färdtjänst. Det var precis så jag tänkte. Men ja färdtjänsten, där kan vi säga hejdå till friheten direkt så att jag tänkte som jag gjorde är idag en gåta för mig. Jag som säkert många andra gick med stora förhoppningar om att det skulle bli så mycket bättre när Östgötatrafiken tog över färdtjänsten här men idag kan jag personligen tycka att det bara har gått utför ännu mer. Det är med mycket sorg som jag skriver att jag många gånger avstått från att ta en tur in till stan för att träffa någon vän eller liknande just för att det inte fungerar.

Du som resenär kan alltid ge önskemål om tider du vill åka men det är i slutet inte alls du som avgör, du får de tider som anges från beställningsmottagaren att välja på och därför tänker jag ta ett exempel på hur det kan se ut för mig. Jag jobbar på ett företag som ligger ca 7 minuter bilresa bort från min bostad. När jag ringer och beställer så anger jag alltid en ”senast framme-tid” 10 minuter innan mitt arbetspass börjar och det brukar normalt räcka för att jag ska kunna ta mig upp i hissen, lämna matlådan och få allt att fungera vid min arbetsplats innan klockan slår hel.

Säg att jag börjar klockan 10 och jag anger därför at jag ska vara på plats 9:50. Då får jag två tider att välja på, antingen 8:50 för att garanterat vara framme 9:50 eller så kan jag få åka 9:30 men då kan inga garantier ges för att jag ska vara framme den utsatta tiden så vad har jag för val? Jag har ett arbete att sköta precis som alla andra, det fungerar inte att ständigt komma försent så jag väljer naturligtvis den tidiga färdtjänsten. Nu finns det ytterligare två scenarion som kan uppstå; antingen får jag åka direkt, alltså ingen samåkning alls vilket resulterar i att jag sitter på jobbet ungefär en timme innan jag börjar vilket inte alltid är så himla roligt heller men då är jag åtminstone i tid. Det sorgliga scenariot leder till att jag åker 8:50 men ändå kommer försent, hur pinsamt är inte det? Jag ska tillägga att jag har superfina chefer på jobbet som förstår till fullo när jag ringer och meddelar sen ankomst men det känns fortfarande inte alls bra för mig.

Jag vill kunna sköta mitt arbete så som det är tänkt att skötas, men det går inte alltid för att jag inte kan påverka mina resor överhuvudtaget. Likadant det jag skrev ovan att jag ofta avstår att ta mig in till stan, för jag kan inte bara spontant ta mig dit när jag känner för det utan det ska planeras. Ett sådant liv vill jag inte fortsätta ha, jag vill kunna leva självständigt och kunna göra allt det där en människa har rätt att göra. Ingen ska bestämma över hur mina dagar planeras och även om jag såklart i perioder får bra tider att åka så händer det alltför ofta att det blir förseningar iallafall så att jag får den tiden jag vill ha spelar ingen som helst roll många gånger. Att känna att någon helt annan har makten att styra över din vardag är inget roligt alls. Att man dessutom känner sig mer och mer otrygg inom färdtjänsten är verkligen inte okej det heller.

Så i slutet av förra året så bestämde jag mig, jag kommer helt klart att ta mitt körkort och målet är att ha klarat av det under 2017. Jag sitter här med mitt körkortstillstånd och en teoribok som jag börjat läsa i. Eftersom jag måste köra med en anpassad bil så tillkommer det som alltid extrakostnader och dessa håller jag nu på att söka i fonder för med hjälp av min fina arbetsterapeut som jag lyckligtvis får otroligt bra stöd utav. Hon tar sig tid att hjälpa mig att kolla var jag ska söka, att tjata på läkare om läkarintyg eftersom de nekar mig när jag själv ringer. Så det är så himla mycket jobb innan man kommer till skott men det här känns som någonting bra så det kommer jag fortsätta att tro på och kämpa för.

Sedan är det ju den här biten med att skaffa bil när jag väl har körkortet och anpassa den. Men jag tänker att jag återkommer om den processen när det börjar bli aktuellt. Ni kommer att få ta del av mina körlektioner, alla ansökningar jag gör i samband med detta och på hela resans gång från början till slut helt enkelt.

Hejdå till ett osjälvständigt liv, hej friheten!

Frida

 

Kommentera