Du är aldrig ensam

Det här med att känna sig ensam fast man ändå inte är det, det är något jag gått igenom hela livet i perioder och det är ibland väldigt tufft. Känslan att man inte passar in överallt dyker upp och självförtroendet sviker.

Jag har i det stora hela alltid haft en omgivning som brytt sig och som haft förståelse men som behandlar mig precis som vem som helst och det är ju så det ska vara. Men som med allt annat så finns det undantag och det är just dem som aldrig får vinna, för det är då jag känner mig i vägen och istället kryper in i mitt lilla skal. I nya situationer kan jag nog uppfattas som ganska tillbakadragen, jag säger inte så mycket och tar istället in det andra säger och tar inga direkta initiativ. Det sättet jag har när jag möter nya människor eller nya situationer är just för att jag ständigt bär på en viss osäkerhet.

När jag frågar personer som jag ofta umgås med så får jag höra att jag är en glad och positiv tjej med mycket energi och det är den jag själv uppfattar mig som innerst inne men att ta åt sig av orden är inte så lätt alla gånger. Under skoltiden så har det alltid varit så att jag haft ett fåtal vänner som jag umgåtts med men dom är lätträknade. Det har egentligen inte handlat om att jag varit mobbad eller utstött utan mer för att jag inte tagit något initiativ till att komma in i en grupp, tankar som ”Varför skulle de vilja ha med mig i sin grupp?” ”Varför skulle de vilja umgås med mig, jag platsar ju inte där alls” har tagit över.

Även när det är som svårast så är det otroligt viktigt att ta åt sig av allt det positiva man får höra från andra, att man duger precis som man är och att man är inte sämre än alla andra bara för att man gör saker på ett annorlunda sätt ibland. Du är fantastik oavsett vem du är, alla har vi något som vi kämpar med men det förändrar inte vem du faktiskt är.

Efter snart 24 år så har jag sakta byggt upp både mitt självförtroende och min självkänsla och det hjälper mig att börja våga ta kontakt med människor, låta mig ta en plats i gemenskapen. För det är jag värd och det är Du också.

Frida

 

 

Kommentera